Många av oss som jobbat med compliancerelaterade frågor ett tag har upplevt hur en ”ny profession” vuxit fram. Vi pratar ofta om hur förväntningarna konstant skruvas upp och om hur kraven, både interna och externa, kan kännas väldigt utmanande och i vissa fall ouppnåeliga. En väldigt intressant utveckling är även hur complianceprofessionen, inom olika sektorer, i en större grad drar lärdomar av varandra. Ett konkret exempel på detta är vår delade passion för god styrning. När jag (Anna) började jobba med compliance för över ett decennium sedan så fanns det väldigt få nätverk för dem av oss som jobbade i inom andra sektorer än finans och försäkring. När vi etablerade compliancenätverk i Finland och Sverige så exkluderade vi aktivt dessa sektorer med motiveringen att ”finans och försäkring har så tydliga krav att leva upp till, vi jobbar på så olika sätt”. Under årens lopp så har jag lärt mej att detta definitivt är en myt, vi har mycket att lära av varandra oberoende hur mycket lagkrav som finns. Huvudsyftet med all typ av compliancearbete är detsamma. Som oberoende sektor är compliancearbetets huvudsakliga syfte att möjliggöra ansvarsfulla och välgrundade affärsbeslut.
Vi jobbar alla med att styra beteenden och säkra att affärsverksamheten lever upp till olika intressenters förväntningar och krav. Det är med en viss oro som vi ser hur ny reglering, krav på striktare formalia och mer rigorös rapportering introduceras. De ”icke-reglerade sektorerna” blir mer reglerade exempelvis gällande miljömässigt och socialt ansvar. Det är uppenbart att lagstiftaren upplever det som om företag inte lever upp till de förväntningar och krav som redan finns. Den lagstiftning som nu introduceras grundar sig på internationella konventioner och överenskommelser som företag redan under många år sagt att de lever upp till (exempelvis FN:s konventioner för mänskliga rättigheter, OECD:s riktlinjer och UN Global Compacts tio principer). Företagsskandaler av olika stor omfattning har dominerat rubriker och vi står inför miljömässiga och sociala utmaningar som företag nu (på riktigt) förväntas ta större ansvar för. Syftet med ny reglering är dock fortsatt att styra affärsbeslut och säkra att dessa är hållbara utifrån andra dimensioner än rent finansiella. Risken med ny reglering är dock att fokus läggs mer på formalia än verkliga beteenden. Om vi drar lärdomar från banksektorn så har rigorös reglering och krav på strikt compliance formalia inte lyckats förhindra pengatvättskandaler av globala proportioner. Ytterst handlar det om den grå zon som uppkommer när formalia möter verkligheten. Hur väljer ledning och beslutsfattare att tolka röda flaggor, vilka typer av förklaringar accepteras och hur vågar man ifrågasätta tidigare beslut?
Compliancearbetet blir mer strategiskt där det formella ramverket lägger grunden för arbetet. Om detta formella ramverk inte leder till att de obekväma frågorna ställs, att affärsbeslut ifrågasätts och affärsmodeller omprövas så bör man ifrågasätta den verkliga nyttan. Detta ställer dock nya krav på oss i professionen. Vi kan inte gömma oss bakom policies och processer utan måste ta höjd för att vara med i strategiska diskussioner och utveckla förmågan hos beslutsfattare, på alla nivåer i företaget, att ta personligt ansvar för compliance dimensionen av sina beslut. Detta är en personlig utmaning för alla compliance officers, vi kan inte endast motivera organisationen utifrån en rädsla att göra fel, huvudsyftet bör vara ett fokus på att göra rätt.
Anna Romberg (EVP Sustainability, Legal & Compliance Getinge AB, Chair North House AB, Nordic Business Ethics initiative, medgrundare)
Julia Haglind (VD och medgrundare, North House AB)
Anna och Julia är complianceveteraner som har jobbat med olika typer av regelefterlevnadsfrågor inom branscher som är reglerade till varierande grad såsom finans, telekom och medicinteknink. De har upplevt hur bristen på ”good governance” skapat ödesdigra konsekvenser för bolag och är övertygade om att lönsamhet, tillväxt och ansvarsfullt företagande går hand i hand.
